Leap of faith
Ojojoj. Full av känslor. Hur sjutton ska jag kunna formulera det här.
Som vissa vet har jag gått en utbildning i livsentreprenörskap via KFUM där vi under ett halvår (i sjukt korta drag) fått lära känna oss själva på en helt ny nivå och uppmuntrats till att följa våra drömmar och nå våra mål och strukturera vardagen och livet för att göra dessa mål möjliga.
Ikväll hade vi avslutning, och fastän det är otroligt ledsamt att avsluta detta är jag också stolt över att jag gått klart denna utbildning och otroligt tacksam för allt jag lärt mig. I slutet av kvällens firande fick vi var och en välja en av många bilder utlagda på ett bord, och denna bild skulle symbolisera våran egna utveckling, personliga resa och entreprenörskap. Efter lite googlande hittade jag bilden jag valde (här nedan ⬇️) och den växer mer och mer hos mig, även sen dess att jag nu kommit hem och landat.
Denna bild symboliserar mod, och att våga ta the leap of faith för att komma närmare sin dröm. Under större delen, om inte hela delen, av mitt liv har jag sett mig själv som feg. Feg som inte vågar se skräckfilmer, feg som inte vågar hoppa från höga höjder. Feg som inte vågar konfrontera, feg som inte vågar fråga. Och på samma gång får jag höra att jag gör så mycket som andra tycker är läskigt, som att ha kläder jag tycker om, intressen jag tycker om, vågar fara på konserter själv om jag inte får sällskap, våga dela med mig av svårigheter och uttrycker känslor. Så mycket som jag själv inte kommer ihåg är modigt.
Min dröm om att dela min egna musik har jag alltid haft ett komplicerat förhållande med. Jag har aldrig på riktigt trott att jag kan nå den drömmen, men jag har heller aldrig kunnat släppa den. Jag har varit övertygad om att min musik nog platsar bäst i min egna vrå, och aldrig skulle kunna inspirera andra. Jag går och är övertygad om att jag aldrig kommer kunna få en inkomst av att sjunga och spela musik men jag har ändå envisats med att fortsätta plugga musik och gå sångkurser, och spendera år med att öva bort ångest och sorg för att komma tillbaka till musiken och våga sjunga, spela och skriva igen.
En av deltagarna jag gått denna utbildning med pluggar musik på universitetet och han gjorde mig så otroligt glad idag. Vi har pratat mycket om musik, om att skriva text och musik och vi har delat sånt vi skapat med varandra. Idag berättade han för mig att han lyssnar på mina låtar iprincip varje dag, och att de berör honom så otroligt mycket, och att de hjälpt honom att hitta tillbaka till sig själv i sitt eget skapande när han känner sig som mest vilsen. Och han frågade om han fick skriva ett arbete på universitetet om min musik och om mig som låtskrivare. Han frågade även om han fick marknadsföra min musik och dela till sin klass då han ansåg att min musik måste ut och måste få höras.
Iochmed denna LEV-utbildning har jag fått så mycket pepp, uppmuntran, bekräftelse och kärlek och jag har äntligen börjat bli nyfiken på det där klivet istället för att vara vettskrämd. Jag är så taggad på att våga nu.
