Om jag fick välja...
... skulle jag ha kraft och ork att leka med mina syskonbarn
... skulle jag vara kapabel till att duscha utan att måsta ta en paus i mitten för att vila kroppen och armarna
... skulle jag kunna dansa genom en hel låt utan att måsta sätta mig ner efter en halv minut för att min kropp redan är helt utmattad
... skulle jag kunna öva sång flera gånger i veckan, och inte måsta ställa in sånglektion på sånglektion för att jag ännu inte tillfrisknat från förkylningen, influensan, bältrosen, infektionen.
... skulle jag våga mig ut på en joggingtur utan att den följs av att jag är totalt sängbunden i några dagar pga utmattning, och en månads förkylning på det.
... skulle jag inte, vid varje interaktion, behöva tänka på att även om jag känner mig tillräckligt kry för att träffa människor så är risken fortfarande stor att jag sprider smittan vidare till dem.
Man blir isolerad. Enormt begränsad. En dusch kan vara det, och inte mer, som jag har kraft att göra under en dag. Och tack för inbjudan men en danskväll på krogen är nog inget för mig. Saknar att dansa så mycket att jag bara vill kräkas på världen, men så länge det inte finns ett vilorum i anslutning till dansgolvet så måste jag nog tyvärr avböja. Men jag har mitt korsord, så ingen fara!
...Och att känna att man inte kan hoppa i snön, springa runt, dansa, kasta boll, och allmänt leka med de två barn jag älskar mest i världen, och att inte ens kunna lyfta dem utan att det nästan svartnar för ögonen - det är den värsta känslan.
Och känslan kring att vara begränsad i sången och musiken kan vi ju undvika till en annan gång.