skriva, skapa, drömma, sträva

skriver . . .

"Spara som utkast"

skriver . . .

"Spara som utkast"

skriver . . .

"Spara som utkast"

Påbörjar tusen projekt samtidigt. Avslutar ytterst få. Men det är ju så många tankar som kommer på samma gång, så mycket jag måste skissa ner, innan det försvinner. Finslipa kan jag göra imorgon. Och plötsligt har jag två låttexter, och början på en novell. Och så måste jag bara få avreagera mig angående sjukvården i bloggen, och jag måste bara få skriva om hur vi måste sluta tabustämpla den psykiska ohälsan och ta den på allvar. Och sen en dikt, om hur jag längtar till... typ.. Grekland kanske. Eller en detaljerad och målande text som berättar om den där tidiga morgonen efter att man sovit i tält, med tystnaden som egentligen inte är en tystnad utan fåglar som kvittrar, sovsäcken som prasslar, myggan som surrar och grannen som ligger brevid och snarkar lite försiktigt. Och så vill jag lära känna alla karaktärer som alla ska få sina egna specifika kapitel.
 
Det är spännande att fungera såhär. Kan liksom inte tämja tankarna utan måste hela tiden vara beredd på att något nytt dyker upp. Kanske hinner jag inte avsluta ett projekt innan jag i tanken råkat påbörja fem till, men en sak är säker; jag kommer aldrig få slut på äventyr och nya världar att utforska.