Övar på att säga Blä när det är Blä.
Är less på det mesta, för det mesta. Skriver blogginlägg efter blogginlägg som blir utkast efter utkast. Och utkast blir dem därför att ventilering kring allt som är skit, i skrift som i tal, känns som att återuppleva allt det som är skit - och det orkar jag bara inte. Ids it.
Jag har det bra. Tak, mat, säng, familj, vänner. Men jag har det ju inte bra. Jag vill så mycket men har en kropp som säger nej, som hela tiden utvecklar nya sjukdomar och tillstånd som hindrar mig att bli frisk; komma igång; skapa mig en rimlig vardag som jag får trivas i.
Bor hos mamma och pappa. Behöver hjälp med de mest grundläggande hushållssysslor. Att spendera en kväll med vänner, i ett hyfsat lugnt tempo, på en konsert med fantastisk musik - med andra ord en kväll som skulle ge de allra flesta människor en liten energiboost i vardagen - gör att jag är sängliggande och mestadels sovandes i två dagar efteråt. Som det brukar bli. Vill så mycket, orkar så extremt lite. Och den ork jag har går åt till att vara patient; att ständigt rapportera nya konstiga symtom eller biverkningar av medicin, att hålla koll på hur alla mediciner påverkar mig och om medicinerna påverkar varandra och varandras biverkningar. Telefontider med läkare, träffar med läkare, olika läkare. Ständigt nya utredningar, ständigt nya blodprov. Och så kommer en till lunginflammation. Och där kickade magsåret igång igen. Och en bältros på det. Öroninflammation. Feber. Förkylning. Bihåleinflammation. Om och om igen. Den förbenade skit-endometriosen och allt som hör den till. Måste äta rätt så mina värden inte sjunker. Måste komma ihåg att äta överhuvudtaget. Ta piller som hjälper kroppen att producera blod, ta piller som hjälper kroppen att stoppa blödningar. Och detta är en tårtbit av helheten. Såatte.. justdet.
Bor hos mamma och pappa. Behöver hjälp med de mest grundläggande hushållssysslor. Att spendera en kväll med vänner, i ett hyfsat lugnt tempo, på en konsert med fantastisk musik - med andra ord en kväll som skulle ge de allra flesta människor en liten energiboost i vardagen - gör att jag är sängliggande och mestadels sovandes i två dagar efteråt. Som det brukar bli. Vill så mycket, orkar så extremt lite. Och den ork jag har går åt till att vara patient; att ständigt rapportera nya konstiga symtom eller biverkningar av medicin, att hålla koll på hur alla mediciner påverkar mig och om medicinerna påverkar varandra och varandras biverkningar. Telefontider med läkare, träffar med läkare, olika läkare. Ständigt nya utredningar, ständigt nya blodprov. Och så kommer en till lunginflammation. Och där kickade magsåret igång igen. Och en bältros på det. Öroninflammation. Feber. Förkylning. Bihåleinflammation. Om och om igen. Den förbenade skit-endometriosen och allt som hör den till. Måste äta rätt så mina värden inte sjunker. Måste komma ihåg att äta överhuvudtaget. Ta piller som hjälper kroppen att producera blod, ta piller som hjälper kroppen att stoppa blödningar. Och detta är en tårtbit av helheten. Såatte.. justdet.
Jag vill ha en egen lägenhet där jag faktiskt kan tvätta och diska själv. Jag vill plugga och jag vill jobba. Inte samtidigt men något av det. Vilket som. Och inte på heltid men iallafall 50%. Om det gäller jobb; så pass att det går runt, ekonomiskt och hälsomässigt. Och jag vill ha ork och tid att skapa, på olika sätt. Lära mig så mycket. Jag vill och har möjligheten att gå båtförarbeviskurs i februari men jag har fortfarande stora svårigheter att behålla information, att memorera, att lära in. Och det måste jag ha i åtanke gällande både studier, jobb eller intressen. And it's bloody crap.
...
...
Letar som vanligt ett sätt att knyta ihop säcken, komma med ett avslutande statement.. meneeeeh..
Nä. Just nu är det bara ganska blä helt enkelt.