Hjärnskit som måste ut
Just nu känner jag mig så enormt oambitiös, och jag är arg. Jag är arg för att jag återigen drabbats av min ärkefiende "Extrem förkylning" som tagit inriktningen "Bihåleinflammation". Exakt vid denna tid förra året hade jag också bihåleinflammation. Just den veckan då vi har våran Hemavan-turné. Är det inte fantastiskt.. I år igen.
Hela helgen har vi haft sjukstuga här i Aspen. Större delen av klassen/vi som brukar umgås hade råkat ut för en förkylning, och jag var glad att jag inte hade dragits med (förvånad att jag ens hade kunnat hålla mig undan så pass) men tillslut kom även förkylningen till mig, så jag anslöt mig till gruppen av sjuka människor och så hängde vi allesammans i Aspen. Såg film, spelade Sims, åt glass och snörvlade. Förkylningen kom inte så pang på och verkade inte så farlig så jag trodde den snabbt skulle gå över. Nu sitter jag med exakt samma symtom som jag hade för ett år sedan. Feber, migrän, megatryck i bihålorna hela tiden, ont i halsen och mängder med snytpapper. Jag blir så sjukt less.
Något som även gnagt i mitt huvud är just det här med att vara "ambitiös". Jag har känt att jag så enormt länge levt på 50%, flera år faktiskt, och att jag aldrig riktigt orkat hela vägen till 100%. Jag har aldrig varit den med full fokus och stenhård diciplin men det gör mig illa att knappt ens känna att man kan ta två trappsteg upp på ambitionsstegen. Och eftersom jag levt på 50% så länge tycker jag ofta att det är dags att utöka, men varje gång jag gör det hamnar jag här. Och jag blir lika besviken på mig själv varje gång. Att känna att man inte får något gjort är en sak. Att tro att folk tror att man inte bryr sig om att vara ambitiös är ännu en sak. Jag är så less att det tar så lång tid att återhämta sig, speciellt när jag inte ens vet vad det är jag försöker återhämta mig ifrån.
Hela helgen har vi haft sjukstuga här i Aspen. Större delen av klassen/vi som brukar umgås hade råkat ut för en förkylning, och jag var glad att jag inte hade dragits med (förvånad att jag ens hade kunnat hålla mig undan så pass) men tillslut kom även förkylningen till mig, så jag anslöt mig till gruppen av sjuka människor och så hängde vi allesammans i Aspen. Såg film, spelade Sims, åt glass och snörvlade. Förkylningen kom inte så pang på och verkade inte så farlig så jag trodde den snabbt skulle gå över. Nu sitter jag med exakt samma symtom som jag hade för ett år sedan. Feber, migrän, megatryck i bihålorna hela tiden, ont i halsen och mängder med snytpapper. Jag blir så sjukt less.
Något som även gnagt i mitt huvud är just det här med att vara "ambitiös". Jag har känt att jag så enormt länge levt på 50%, flera år faktiskt, och att jag aldrig riktigt orkat hela vägen till 100%. Jag har aldrig varit den med full fokus och stenhård diciplin men det gör mig illa att knappt ens känna att man kan ta två trappsteg upp på ambitionsstegen. Och eftersom jag levt på 50% så länge tycker jag ofta att det är dags att utöka, men varje gång jag gör det hamnar jag här. Och jag blir lika besviken på mig själv varje gång. Att känna att man inte får något gjort är en sak. Att tro att folk tror att man inte bryr sig om att vara ambitiös är ännu en sak. Jag är så less att det tar så lång tid att återhämta sig, speciellt när jag inte ens vet vad det är jag försöker återhämta mig ifrån.
Nu har jag kröjmat. Nu ska jag bjuda på en demo, tydligen en gammal sådan, som jag alldeles precis hörde för första gången. Det är det här jag vill höra från Mcfly! Hoppas, hoppas, hoppas att deras nästa album låter mer som de gjorde förr än hur de lät under Above The Noise (Förlåt, kastar så mycket skit på det albumet, haha. Kan kanske börja gilla det om jag lyssnar in mig ännu mer). Och eftersom detta bara är en demo hoppas jag att de spelar in en riktig studioversion av denna låt också!