Det är inte utan att man blir ledsen.
Igår läste jag ett riktigt bra skrivet blogginlägg, skrivet av min vän Martina Åhman. Hon skrev om moral och att den är näst intill obefintlig i samhället vi lever i. Svordomar, grova sådana, hörs i varannan mening i varannan låt på radio, det är sånt enormt fokus på utseendet (newsflash?) och hela tiden packas våra sinnen med otrohet, lögner och svek, och ibland uppmuntras det även. Självfallet är det inte så att allt detta uppmuntras, men det händer. Och ni förstår väl min tankegång. Så moralen, var finns den?
Nu ikväll kände jag för att skriva. Chatta. Inte chatta med någon jag kände, utan jag kände bara för att prata med någon ny, som inte kände till min bakgrund alls. Jag kom då på sidan Omegle.com som jag hittade för en massa år sedan. Där "lottas" man och kan hamna med vem som helst i hela världen som är inne på den sidan samtidigt. Stänger man fönstret är samtalet avslutat och man kan inte nå varandra igen, om man inte byter andra kontaktuppgifter. Man kan lätt disconnecta och lika lätt påbörja ett nytt samtal med någon helt annan.
Nu ikväll kände jag för att skriva. Chatta. Inte chatta med någon jag kände, utan jag kände bara för att prata med någon ny, som inte kände till min bakgrund alls. Jag kom då på sidan Omegle.com som jag hittade för en massa år sedan. Där "lottas" man och kan hamna med vem som helst i hela världen som är inne på den sidan samtidigt. Stänger man fönstret är samtalet avslutat och man kan inte nå varandra igen, om man inte byter andra kontaktuppgifter. Man kan lätt disconnecta och lika lätt påbörja ett nytt samtal med någon helt annan.
Under denna timma, en och en halv timma som jag satt med detta hann jag med mycket. Det jag var ute efter var ett normalt samtal mellan två människor. Favoritfilmer, favoritmat, whatever. Ett lättsamt samtal. Jag menar, först hamnar man med någon från Kina, andra gången med någon i Österrike. Det finns ju hur mycket som helst att prata om, tyckte jag. Bara hur olika ens kulturer är, as a starter! Hur/om man firade julen, intressen, problem, vad vet jag. Man har ju en hel världs samtalsämnen. Under dessa ungefärliga 90 minuter fick jag veta att det finns ett visst ämne som folk allra helst vill prata om. Sex, dirty talk etc, etc. Jag blir så ledsen! Visst kanske man kan fråga sig "Jamen vad förväntar hon sig?" Faktiskt inte riktigt detta. Mina förhoppningar var iallafall någon annanstans. Jag hamnade med två tjejer som, innan jag ens hann säga mer än "Hello", länkade till sidor där de lagt ut "nudes" och videor och så frågade de om jag tyckte det var bra. Naturligtvis kollade jag aldrig på något av det, och när jag frågade varför de lade ut sådant disconnectade de mig. Antalet "Hi, horny?" kan jag inte ens räkna och så fort de insåg att det inte alls var det jag var ute efter så blev jag disconnectad.
I början blev jag mest förvånad, oroad och irriterad att folk inte hade bättre saker att prata om än sex och dirty talk, men sedan såg jag det som en utmaning. Jag ville se om jag faktiskt kunde få något decent samtal med någon! 1 människa. En endaste liten människa kunde jag ha ett längre samtal med. En människa som jag fick prata med hade, hör och häpna, INTE ett sexuellt syfte. Nog är det väl sorgligt. Och jag måste ju påpeka att det där enda kloka samtalet jag hade var superbra. Vi delade intressen, pratade musik och vi delade livserfarenheter och tankar. Ett samtal på minst en 45 minuter. Men sorgligt, ja..
I början blev jag mest förvånad, oroad och irriterad att folk inte hade bättre saker att prata om än sex och dirty talk, men sedan såg jag det som en utmaning. Jag ville se om jag faktiskt kunde få något decent samtal med någon! 1 människa. En endaste liten människa kunde jag ha ett längre samtal med. En människa som jag fick prata med hade, hör och häpna, INTE ett sexuellt syfte. Nog är det väl sorgligt. Och jag måste ju påpeka att det där enda kloka samtalet jag hade var superbra. Vi delade intressen, pratade musik och vi delade livserfarenheter och tankar. Ett samtal på minst en 45 minuter. Men sorgligt, ja..
Jag menar.. är jag bortskämd och lyckligt lottad vad gäller internet? Jag har lärt känna några av de mest fantastiska människor över internet och jag ångrar inte dessa kontakter en sekund. Nu är inte mitt syfte att man ska bli naiv och lämna ut sitt liv till första bästa främling över internet, men jag vill poängtera att detta är vårt samhälles fokus, vilket inte heller kan vara en sån stor nyhet. "Vi" har så lätt för att ha intimt dirty talk, slänga ur oss svordomar åt folk vi inte känner och kalla folk fula namn, men det är en enormt utmaning för oss att berätta för en främling, eller ens en bekant, vad vi exempelvis har för brister eller vad man brinner för.
Det här var bara något jag var tvungen att få ur mig, lite tankeutvräkelse. Det är inte ens ett ord. Nu är jag alldeles för trött för att mitt huvud ska fungera, så jag slutar väl här. Men tänk på detta. Så får vi hoppas att fokuset i världen, landet, staden, umgänget, whatever ändras. Godnatt på er!