Utmattad
Så fucking utmattad
Mitt huvud svämmar över med reflektioner, tankar, känslor, orosmoln - men jag har ingen kraft överhuvudtaget att sätta ord på dem. Jag orkar bara inte. Förr hade allt detta resulterat i låttexter, dikter och berättelser - men nej. Har. Ingen. Ork.
Några huvudsakliga är dock "Varför händer det här (endometriosen, nervskador i buken, återkommande utbrändhetssymtom)?", "Varför tar min rehabilitering så lång tid?", "När kommer jag ha någon ork igen?" och "När kommer jag ha ork till att skapa igen?". Och just idag, när jag haft en mental breakdown. Just idag när jag haft möte med min arbetslivskonsulent och min handledare på PMU och (efter att de sett och välmenat påpekat hur borta jag verkar och hur orkeslös jag är) blivit uppmanad att gå ner till 6 timmar i veckan istället för 9. Just idag när jag kände hur jag fanimig är på samma jävla utbrända ställe igen som jag var på för ett år sen. Och året innan. Och året innan.
Då fick jag ett meddelande från min sångpedagog som hade sett ett inlägg på instagram och tänkte på mig. I det inlägget, efter en lång text om endometrios och sätt att hantera den, stod orden:
"Your mess will be your message one day"
Några huvudsakliga är dock "Varför händer det här (endometriosen, nervskador i buken, återkommande utbrändhetssymtom)?", "Varför tar min rehabilitering så lång tid?", "När kommer jag ha någon ork igen?" och "När kommer jag ha ork till att skapa igen?". Och just idag, när jag haft en mental breakdown. Just idag när jag haft möte med min arbetslivskonsulent och min handledare på PMU och (efter att de sett och välmenat påpekat hur borta jag verkar och hur orkeslös jag är) blivit uppmanad att gå ner till 6 timmar i veckan istället för 9. Just idag när jag kände hur jag fanimig är på samma jävla utbrända ställe igen som jag var på för ett år sen. Och året innan. Och året innan.
Då fick jag ett meddelande från min sångpedagog som hade sett ett inlägg på instagram och tänkte på mig. I det inlägget, efter en lång text om endometrios och sätt att hantera den, stod orden:
"Your mess will be your message one day"
Jag grät. Jag grät mycket. Jag grät länge. Och kände att det kanske kommer något gott ur allt det här ändå. Jag måste tänka så. My mess will be my message.