Säg att det är omöjligt, så jag kan fortsätta med mitt liv.

Jag lägger av. Jag har världens bästa föräldrar som bråkar tillbaka och gaskar upp mig när jag är omöjlig. Det här funkar bara inte, och det vet jag själv. Energin går åt till fel saker. Nu rann det över, och då moppar man upp det som rann utanför, tömmer hinken lite och börjar om. Sålla bort, prioritera. Våga.

Det är ju så enkelt. Men skitsvårt.

Jag kollade igenom min blogg för att se om jag hittade några bilder på mig själv som skulle platsa i en folkhögskoleansökning. Jag hittade ingen vidare, men jag hittade ett inlägg. Som beskriver bra.
- http://saramariasamuelsson.blogg.se/2010/august/make-it-matter.html