Alright, thats it. Just nevermind I ever tried.

Mitt te smakar skrämmande likt pencillin, and I'm not very thrilled about it. Jag drack te för någon dag sen också, och lika mycket pencillinsmak fick jag då. Mycket konstigt! Kolla ner i muggen och undra "vafan har jag druckit?" ungefär, haha. Anyways, jag är så enormt uttråkad nu så jag vet inte vars jag ska ta vägen, och jag har två känslor inom mig. Å ena sidan känner jag att jag skulle kunna somna så fort jag la mig ner, och det känns väldigt lockande. Å andra sidan vill varenda muskel i min lilla kropp hoppa, studsa, dansa, headbanga. Lisa, Margot, Linnea, Kajsa (och kanske någon mer?) är ju på metaltown just nu, och jag är så avundsjuk på vissa håll. Damn vad jag är på festivalhumör! På konserthumör! Men om jag ska vara logisk och rättvis mot mig själv är nog sängen det enda rätta.

Idag har jag gått. Och gått. Och gått. Jag har haft en bra dag, det har jag. Jag har sovit länge. Jag har ätit en sublandmacka + en cola + en liten såndär chipspåse som ingår till frukostlunch ungefär halv 3, tillsammans med Jonas. Han köpte en macka med rostbiff och tsatsiki. Så där satt vi två och mumsade, samtidigt som vi halvt lyssnade på musikerna (några klasskompisar, några andra kompisar, mågra estetettor) som jobbade på och underhöll Piteå med ljuv musik. Eftersom man kände nästan alla fick man mycket trevligt matsällskap när de inte spelade. :) När vi ätit klart och umgåtts med musikerna en stund fick vi oss iden att gå och köpa glass, Jonas och jag. Vi kom tillbaka till scenen (stora trädet-scenen mitt i Piteå) med en stor popcorn. Två tredjedelar åt vi gladeligen själva, men resten fick musikerna i dricks. :) Och allt blev uppätet tillslut, haha! Vi bestämde oss sedan för att gå en sväng på stan, Jonas och jag. Jag köpte tshirts och han sockar. Vi satt en stund på busstationen också. Han ska flytta till Luleå. Usch. Fast han kommer må så himla gott där, hoppas jag!

Nu i eftermiddag har jag mekat med moppen och även varit på konsert i Öjebyn. Våra kära vänner Praise Ablaze spelade där för unga som gamla och det var lika underhållande som det var trevligt att vara där och lyssna på dem/träffa dem. Majas konfirmander var även på konserten, och en av dem föll pladask för bandets ena gitarrist, haha! Åh, så gulligt! De fick autografer på armarna och många köpte skivor och fick dem signerade. Eftersom vi känner bandet, bl.a. Oliver, den ena gitarristen, kände vi att vi bara var tvugna att presentera honom för tjejen som blev helt såld på honom. Tro mig, hon blev helt till sig. Kramade honom, skrattade, kramade honom, blev generad om vartannat. Extremt gulligt. Oliver blev nog glad, tror jag. ;) Underbara människor. Jag tycker om människor. Jag vill på läger. :)