saramariasamuelsson

Har haft en lugn dag. Varit lite hängig, trött och haft en hel del "Gud, vad allt är irriterande"-känslor men inget som inte dyker upp ibland för alla människor.

Fick energi ifrån ingenstans och rensade ur garderoben och sorterade om kläderna så att allt låg fint och i ordning. Sorterade även bland "där allt möjligt hamnar"-lådorna och påsarna och lade, ställde, satte alla grejer på en bättre plats. Fick bort en massa kluster och onödiga saker som inte behöver vara framme. Dammtorkade, dammsög, tog hand om lite tvätt och snyggade till i rummet rent allmänt. Älskar att lägga mig för kvällen i ett städat rum.

Tog en tekopp som alltid, tände ljus och gjorde mig i ordning för sängen i lugn och ro, såg ett youtubeklipp, allt i ovanligt lugn ro. Kände mig rätt så till freds.
Och där jag ligger, under täcket i mörkret, redo att somna, börjar allting snurra. Pulsen ökar och ökar, och en massa symtom sköljer över mig, symtom som jag vet exakt vad de beror på. Panikattack. "Konturerna" av min kropp blir alldeles suddiga som vanligt, allt blir svinkallt och svinvarmt på samma gång, jag hör det tjutande suset och jag hör nästan mitt hjärta slå. Jag är så fruktansvärt yr, där jag ligger raklång i sängen. Allt snurrar fastän jag ligger stilla.

 

Jag skakar och när jag sätter mig upp i sängen har jag ingen kontroll över mina armar och ben och hur dom rör sig, precis som att de inte riktigt fattar vad jag säger åt dem att göra. Mår kräkilla. Och jag är en milimeter från att svimma hela tiden.

Så nej. Jag är nog inte okej ändå. Sånt här ska inte hända efter en lugn dag, om det inte är något annat som ligger och puttrar under.

 

Var tvungen att skriva - för att själv komma ihåg. För att själv fatta. För att själv agera.