En tusende gång
I 15 år har jag med jämna mellanrum fått små hintar om vart jag ska, och pilarna verkar alltid peka på samma ställe. Antingen det eller så ser jag helt enkelt de pilar jag vill se. Och isåfall är ju den viljan en pil stor nog bara för sig.
Den senaste "nudgen" åt det hållet är en folkhögskola där man pluggar engelska och drama. Det första halvåret spenderas på en ö mitt i Vättern. Det andra halvåret spenderas i... håll i hatten nu - Brighton.
Tanken att flytta till England är inget spontant jag blivit enormt intresserad av nyligen, som med många andra av mina plötsliga "extremintressen". Jag kan efter 15 år fortfarande inte förklara varför, men i 15 år har jag känt att det är dit jag ska. Det är dit jag är kallad.
Andra kanske blir trött på mig säga "England" eller "Brighton" för sjuttioelfte gången, men - jag - blir - aldrig - trött. Konstigt nog har jag inte ledsnat på idén om att bo där, då jag så lätt ledsnar på så mycket annat.
Jag ska till england. Det finns inget annat. Må det då bli om ett år, 20 år eller när jag pensionerar mig. Finns viljan fortfarande så kommer det hända.
-
Uppdatering: Har suttit uppe och läst om skolan i Brighton. Det finns hur mycket kurser som helst. Man kan plugga engelska + sång. take a chillpill sara