The night of "Where I'm meant to be" mayhaps
Jag ser dig.
Jössesiminvärld, jag ser dig faktiskt.
För första gången på flera år, ser jag dig igen.
Fastän jag vet att du aldrig riktigt lämnat min sida.
Det är som att jag lyckats hitta av en punkt i min själ som fick allt att komma tillbaka;
alla minnen, alla känslor, alla ord, allting.
Jag börjar såklart storgrina, och som ett barn springer jag in i din stora, varma famn, gräver ner min snoriga näsa i din närvaro och ber dig att alltid stanna.
Mitt viktigaste, mitt närmsta. Min kärna.
Mitt musikskapande.