Över förväntan
Har precis kommit hem från en riktigt kul kväll spenderad tillsammans med vänner och gamla musiklärare. Det var våra lärare från Dalkarlså, Dallas, som hade konsert på Kafe Station igen. Skratt och musik, kramar och fika. Finns väl absolut inget bättre. Och eftersom Joel kom på besök hamnade vi på de där "vardagsäventyren" som jag alltid tycker att vi hamnar på. De må se sjukt små och alldeles vanliga ut för världen men för mig betyder de mycket. Det allra tråkigaste och dötristaste kan bli ett äventyr om man gör det med nära vänner.
Egentligen ville jag skriva en lång uppsats om.. tja.. kvällen, veckan, livet; med bra och fängslande formuleringar - men just nu vill jag bara stolpa upp det kort.
- Det var fantastiskt kul att få komma mig till Kafe Station ikväll, lyssna på och prata med lärarna, och skratta, kramas och fika med vänner.
- Men samtidigt var det väldigt skönt att få komma hem och släppa masken.
- Fast samtidigt var det väldigt trist och tungt att komma hem och släppa masken för att i och med detta slappnar jag visserligen av, men ångesten, vissenheten och sorgen kommer som ett brev på posten.
Så lite gladare och totalt överspänd eller avslappnad och ångestfylld? Bra fråga. Himla bra fråga.
Men.. fastän repet med Johan idag inte gick fullt så bra från min sidan som jag hoppats på, så är allt jag vill just att fara till repan och sjunga till hans gitarr.
och det är väl ändå riktigt mycket över förväntan. Ett steg i taget..