When you think you've rested enough - rest a little more.
Plötsligt kommer dessa perioder igen. Perioder då varje beröring gör ont och jag inte kan använda armarna som jag brukar. Shamponering, bädda sängen, diska, att dra en jumper över huvudet etc. gör att armarna gör riktigt ont, är tunga som bly och är helt kraftlösa, och ofta måste jag avbryta det jag gör och sätta mig ner för att vila. Ja, en simpel tröja kan orsaka detta. Tänka sig.
Dessa tre senaste dagar har varit riktigt tunga. Jag har i stort sett blivit kvitt min två veckor långa sängliggning, men efter att ha blivit piggare och piggare kom i söndags världens käftsmäll som knockade mig totalt och jag har inte riktigt kommit mig ifrån den här extrema utmattningen än. Och jag kallsvettas, sover riktigt dåligt, mina endometrios-smärtor tar kål på mig och jag kan fortsätta att räkna plågor och krämpor natten lång, men...
... nu sitter jag här i min nystädade lägenhet, invirad i en filt. Jag har tvättat, jag har tagit itu med en del av diskberget, och hela lägenheten luktar fräscht av citrus istället för instängd sjukstuga. Klockan är strax efter 21 och jag är redan bara en tekopp ifrån att gå i säng. Och under hela den 20 minuter långa promenaden hem från Kärnhuset idag kunde jag inte sluta le från öra till öra, för att jag längtar så tills jag får gå dit igen och för att jag bara vill adoptera huset och alla som är där. Att få praktisera där betyder verkligen så enormt mycket. Kärnhuset har varit en rejäl lifesaver för mig!
There is light in the darkness. Believe it and you will see it. :)
KRAM!