IF WE COULD SEE INSIDE OTHERS' HEARTS

Jag tänker försöka fatta mig riktigt kort, eftersom jag har en hel del plugg att göra ikväll.

Jag måste få erkänna att jag inte har haft en lättsam sommar, ingen lättsam höst och ingen lättsam början på denna vinter. Mycket fint och väldigt bra saker har hänt den senaste tiden, men inom ämnet sjuktillstånd/sjukvård har jag inte haft oddsen på min sida. Jag är inte döende och jag vet så många som har det värre än vad jag har det, men det jag har gått igenom har verkligen inte varit lätt. Jag är öppen med vad jag är med om, och om någon frågar om detta berättar jag så mycket jag vet och så mycket som de vill höra - men ofta skulle det vara så mycket enklare att inte berätta. Det vore så mycket enklare om folk bara kunde läsa mina tankar. En stor, fet skylt som jag alltid bar med mig som berättade om min situation precis som på filmen.


 
Och nej, det här handlar inte om mig. Det handlar om alla. Alla har vi bagage - ryggsäckar - som vi bär på, men bra och dåliga saker. Och skulle det inte varit fantastiskt om man 1. kunde vara mer öppen med vad man är med om? 2. var mer förstående och stöttande mot andra, oavsett om det är bra eller dåligt innehålll i ryggsäcken?

Jag vet inte vad detta blev för något slags inlägg, men en tankeställare är det verkligen. En vän laddade upp denna film på facebook, och filmen hann inte rulla många sekunder innan jag blev tårögd, och snart började jag tokgråta. T o k g r å t a. We have got to be there for eachother.