Några, men inte alla, reflektioner.
Under många år nu har jag haft ett återkommande tema på mina drömmar. Det är inte varje natt de kommer, men minst någon gång i veckan kommer dessa drömmar och gör mig kallsvettig. Vissa veckor är det varje natt.
Jag drömmer väldigt mycket - så pass mycket att jag känner att det är ett problem för mig. Jag känner mig mer slutkörd än utvilad på morgonen då min hjärna varit på högvarv hela natten. Oftast är det mardrömmar, av olika slag, olika situationer och olika människor eller varelser. Men då och då återkommer detta specifika "tema", och det temat tar hårdare än alla monster jag jagats av. It messes me up.
I stora drag handlar dessa drömmar om att jag är avskydd av de människor som är mig nära i verkliga livet. De undviker mig, lyssnar inte på mig, hånskrattar åt mig och berättar högt om allt de tycker är fel med mig. De gör det klart för mig att de inte vill ha mig där.
Det är alltid olika situationer och handlingar i dessa drömmar, men det följer alltid samma röda tråd - att jag inte är välkommen, eller helt enkelt bortglömd. Och jag gör mitt bästa för att förtjäna min plats bland dem, men jag är alltid steget efter, och vad jag än gör vill de aldrig ha med mig att göra.
Jag har haft dessa drömmar återkommande i så många år, men de senaste veckorna drömmer jag om det varje natt, och under varje tupplur. Ständigt vaknar jag med känslan av att jag är oönskad och oälskad. Och jag har försökt förstå vars det här kommer ifrån. Vissa saker kan jag förstå, men andra är helt ologiska. Och det är såklart mycket mer av dessa drömmar som jag inte skrivit om här, av personliga skäl.
Mitt huvud har varit fyllt av detta de senaste två veckorna, dagtid som nattid, och utöver att försöka förstå vars det kommer ifrån försöker jag förstå om jag kan eller ska göra något av det. Finns det någon lärdom i det här? Finns det något jag ska ta med mig?
Idag slog det mig att jag på något sätt övar mig på dessa situationer när jag drömmer om dem. Och jag vill tro att jag i drömmarna blivit bättre och bättre över åren på att konfrontera och bryta destruktiva mönster - hos mig eller hos människorna som i drömmen avskyr mig. Jag vill tro att jag har fått en tanke om vad jag ska jobba på hos mig själv i det verkliga livet för att inte hamna i dessa hemska situationer.
Jag försöker att inte tänka på dessa drömmar så mycket, då jag verkligen tror att "vad huvudet är fyllt av under dagen, drömmer huvudet på natten" - men jag var tvungen att skriva av mig nu så jag kan gå vidare med dagen.
Drömmar är ett märkligt fenomen. Amen.